SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.
Göteborgs Fäktklubb
est. 1911

In memoriam
Göran Abrahamsson

Göteborgs Fäktklubbs mångårige ordförande, Göran Abrahamsson, gick under tisdagen denna vecka ur tiden. Göran levde ett långt, mycket händelserikt och spännande liv. 

Trots att Göran hittade till fäktningen först som tonåring blev kärleken till sporten en livslång historia präglad av såväl framgång som dramatik på pisten, ett starkt engagemang i den idrottspolitiska världen och ett för GFK’s räkning oerhört betydelsefullt arbete som ordförande under en mycket dynamisk tid. 


Många i de yngre generationerna kanske framförallt såg Göran som en äldre herre som kom till fäktsalen för att iförd sin fäktmästarutrustning av gammalt snitt, ge individuella lektioner, erbjuda allmänna tips och råd om det mesta i tillvaron eller berätta historier om aparta händelser från fäktsporten som den tog sig ut under 1900-talets andra hälft. Vad färre kanske var fullt bekanta med var det faktum att Göran varit en mycket begåvad fäktare i sin egen rätt.


Under 1950-talet etablerade han sig först som en väldigt kapabel florettfäktare och vann inte mindre än sex distriktsmästerskap på detta vapen. Det första vann han redan 1952 och om inte ödet velat ha det annorlunda kunde detta även blivit det sista. Under åren 1953-1954 blev Göran nämligen ett av offren för den stora polioepedemin i Sverige. Hans ena ben drabbades svårt och virusinfektionen som vid den här tiden i vissa fall var dödlig men som vi idag är vaccinerade emot gjorde att en lovande idrottskarriär rimligen borde varit över. Göran var nu emellertid inte en person som gav upp ett slag som trots dåliga odds kunde vinnas. Delvis med stöd av GFK kunde Göran fara till Italien och till klubbens tidigare fäktmästare, Sigfrido Motolese, som 1952 flyttat tillbaka till hemlandet. Motolese hjälpte Göran att återfå mycket av rörligheten i det skadade benet och Göran kunde redan 1956 återerövra titeln som distriktsmästare.


Under 60-talet hann Göran dessutom bli mästare på nationell nivå i florett och vann Svenska Mästerskapen vid inte mindre än fem tillfällen 1961, 1962, 1964, 1965 och 1971. Med tiden var det dock värjfäktningen som blev Görans riktigt stora passion, även om han från tid till annan visade att han var något av en virituos vad gäller fäktning i allmänhet; t.ex. vann han 1959 distriktsmästerskapen i både florett, värja och sabel. I värja lyckades han, efter många försök och 40 år gammal till slut bli Svensk Mästare 1971. 


Vid 1950-talets slut hade Göran i hög grad etablerat sig som en av landets starkaste fäktare och blev uttagen till de Olympiska Spelen i Rom 1960 (i både florett och värja) och i Tokyo 1964 (värja). Bäst gick det i Tokyo där Göran slutade på en nionde plats individuellt i värjtävlingen och kom på en 4:e plats med det svenska herrvärjlaget. 


Som den största sportsliga framgången både för Göran som fäktare och för GFK som klubb måste man nog – trots framgångarna i OS – ändå lyfta fram segern i Europeiska Cupen för klubblag 1962. Tillsammans med Hans Lagerwall, Dicki Sörensen, Bo Jonsson och Bengt-Olof Holmberg vann Göran denna mycket prestigefulla tävling i herrvärja och inledde därigenom på många sätt den storehetstid som svensk värjfäktning skulle komma att uppleva under 1970- och 80-talen. 

Även som äldre fortsätte tävlandet; 1997 vann Göran en silvermedalj på Veteran-VM i Kapstaden. Två år senare blev det brons i samma tävling, den gången i Chaux de Fonds.


Göran var vad vi idag skulle kalla en nätverkande människa. Hans språkkunskaper gjorde att han mer eller mindre obehindrat kunde ta sig fram i en mängd sammanhang. Bortsett från svenska och engelska som i dag utgör den grundläggande allmänbildningen kunde Göran utan svårighet konversera på såväl tyska, franska, spanska som italienska och hans kunskaper i latin var omvittnade.


Genom denna kommunikativa förmåga kunde han med en osedvanlig lätthet ta sig fram i internationella miljöer och lära känna människor han knöt band till och samverkade med i sitt idrottspolitiska arbete.


Göran tillträdde som ordförande för GFK 1974 och kom att leda styrelsearbetet under ett drygt kvartssekel fram till sin avgång år 2000. Under hans ordförandetid vann GFK-fäktare medaljer på OS, Universiaden, Amerikanska Universitetsmästerskapen, Kadett-VM och vid åtskilliga Svenska Mästerskap. Göran låg i hög grad bakom att ett av de första Världsmästerskapen för Kadetter arrangerades i Göteborg 1990 och arbetade under lång tid inom fäktsportens internationella samarbetsorganisation, FIE, där han satt med i den s.k. SEMI-kommissionen under nära 20 år, fram till år 2004. Genom sitt engagemang i dessa sammanhang ansvarade han för vapenkontrollen vid ett flertal Världsmästerskap och Olympiska Spel och han intresserade sig mycket för utvecklandet av fäktsportens materiel och säkerhet. Han anlitades även som domare i internationella sammanhang och tillhör på detta sätt den tämligen unika grupp individer som både fäktat och agerat domare på olympisk nivå.


Mot slutet av sin långa tid som ordförande för GFK var Göran också djupt involverad i rekryteringen av Maestro Sergiy Paramonov som var klubbens huvudtränare under åren 1997 – 2012 och som tränade bl.a. VM-silvermedaljören och olympiern Emma Samuelsson.

Göran var en stridbar människa, men också en person med vilken det gick att resonera. Ibland blev det gräl, men tids nog gick det också att försonas.

De sista åren har för GFK’s räkning varit omvälvande och utmanande. Flytten från den gamla fäktsalen på Åvägen i Gårda till den nya på Fjärde Långgatan i Linnéstan var ett stort steg och Göran intresserade sig mycket för klubbens utveckling. Det var under dessa år en stor tillgång att ha Göran som en länk till klubbens historia. För en verksamhet som i hög grad befolkas av barn och ungdomar är närvaron av vuxna och äldre essentiell. Det naturliga samröret över generationsgränser är någonting samhället lider brist på i allmänhet och att i en fäktsal kunna erbjuda detta skapar en unik miljö som är nyttig för alla, alldeles oavsett om man är 7 eller 87 år gammal.


Göran kom ofta in i fäktsalens entré, knöt med viss möda upp sina kängor, gick till omklädningsrummet där han bytte om till full och gammaldags fäktmästarutrustning. Sedan kunde han sitta en god stund i köket och läsa en tidning för att därefter placera sig ute i fäktsalen och kommentera de pågående matcherna. Då och då gav han en längre lektion till någon av de elever som han troget höll fast vid.


Många är de GFK-medlemmar som idag befinner sig i början av sina liv som fäktare, som om många decennier kommer kunna berätta om sina tidiga år i sporten och om hur det då alltid satt en gammal tränare som kom med påpekanden om deras teknik och deras utveckling. På detta sätt är Görans gärning som fäktare, tränare, ordförande och samtalspartner långt ifrån över. Den kommer fortsätta vara en viktig del av GFK’s fortsatta resa.


Vi vill med dessa ord uttrycka vår djupa tacksamhet för Görans oerhört långa och gedigna arbete i fäktsportens tjänst.


Göteborgs Fäktklubbs styrelse genom ordförande Aleksandar Matic, Martin Roth Kronwall & Henrik Lundegard.

Kommande aktiviteter
Inga aktiviteter inbokade
Nyheter från föreningen